Han dog i vår säng i en ålder av 54 år och det värsta scenariot jag hade kunnat föreställa mig var ett faktum: Efter 35 kärleksfulla år tillsammans var jag nu ensam...

Jag hamnade i en skör glasbubbla där jag fungerade, men det var allt.

Mitt i det kompakta mörkret fann jag ljus och en inre styrka som jag inte hade kunnat drömma om. Även om sorgen stundtals var outhärdlig tog jag mig så småningom ur den.

Jag är ett bevis på att man KAN ta sig igenom sorg och trauman med både glädjen och livslusten i behåll. Det tackar jag Gud, min älskade familj och våra underbara vänner för.

När som helst kan vi ställas inför en situation där det gäller att försöka rädda ett människoliv och i mitt fall var det mitt livs kärlek. Vårda relationen med de människor du har i din närhet. Tänk på att livet är skört och att allt kan förvandlas på ett ögonblick. Men glöm för den skull inte bort att leva.

Varje dag.